Valborg är något som firas i några få länder. Jag har med åren trappat ner lite på firadet. Men god mat, helst vackert väder, bra sällskap och kanske grillning hör ju till. Det känns ju som att det är en riktig långhelg nu…så pass på och njut, gott folk!
Jag skulle kunna ge er hur mycket som helst i tips om vad man kan äta, dricka eller göra i kommande helgen. Vill ni ha de tipsen så spana in mina inlägg för ett år sedan… Men som min egen sits är nu så tar jag det lugnt. Fast det ligger väl inte mig i naturen 
Jag kanske ändå går här och smålurar på något lite busigt! Man vet ju aldrig vad som kan hända de närmaste fem dagarna! Sitter kanske och mob bloggar från ett helt främmande land eller så kanske jag skickar sos meddelanden efter att ha blivit kidnappad. Man vet ju aldrig. Så därför får mina planer stå öppna (HALLO alla kidnappare!).
Men tippaleipä och sima saknar jag!
Har jag varit BLIND? Hela vägen eller först nu? När tänkte jag klart sist? När tänkte jag på senast hur JAG känner? Är jag rädd för att tänka efter hur jag känner, rädd för att erkänna att jag faktiskt lever och att jag kommer att må bra framöver, kanske? Rädd för att släppa det svarta och tunga för jag tror att det är det jag är värd? Kanske är jag värd mer….
Egentligen är inte monstret Joseph Fritzl,73, värd ens en punkt på min blogg. Men med tanke på att hans dotter Elisabeth,42, fått stå ut med hans hemska grymheter i 24 år så kan man bara inte gå vidare utan att reagera! Min första tanke var att han tyvär är för gammal för att få det straff han egentligen förtjänar. Det är ju inte dödstraff eller vård. Jag vet faktiskt inte vad som skulle vara rätt straff här. Eller visst har jag en åsikt men den kan man inte publicera här! Men lovar att om jag fick bestämma så skulle han få uppleva det värsta någon med bra fantasi kan tänka sig och det om och om igen…Och hans boende skulle vara högst 120cm högt.
En tanke vaknade ju till också. Att inte myndigheterna har reagerat? Märkligt, väldigt märkligt. Det är ju trots 24 år det handlar om och alla dessa barn som ‘ploppat’ upp utanför dörren. Man kan bara be att det som kommit ut i friheten nu klarar sig så bra som man kan efter denna hemska upplevelse.
Det kommer stunder då jag tvivlar på framtiden.
Stunder som är svarta som natten men lena.
Dom förvirrar mig, får mig att tro på bättre.
Vågar jag tro?
Jag kan känna mig trygg för korta stunder
men sen kommer tankarna.
Blir orolig och rädd.
Flyr in i mig själv och vill bara känna värme och närhet.
Men är för sårad för att våga gå vidare.
Därför trillar tårarna ner för mina kinder, sakta,
sakta, hoppas det tar slut och jag får ro.
/(C) Pinglan
49 grader plus. Kanske väl mycket, skulle nog räcka med 35 för mig. Men på Kanarieöarna har Caliman slagit till vilket innebär att de får en enorm värmebölja. Tycker synd om det äldre och barnen som måste uppleva detta. Turisterna kanske tycker det är kanon. Det är ju bara att doppa sig oftare i vattnet och dricka mycket vatten. Men jag skulle nog inte vilja byta med det vädret jag har haft dom senaste dagarna. Med sköna 15 grader.
Ja nu har jag kommit till punkten där början på ett slut har nått sin vändpunkt. Kommer inte att ge ut alla det känslor jag har men ni som följt mitt blogg kan ju bara ana….Det är aldrig lätt med svåra val i livet eller att acceptera att någon annan gör val för dig, för hur du ska fortsätta ditt liv. Men som det ser ut nu så blir det nog inte alls som jag tänkt mig…utan jag kan faktiskt se lite ljus i tillvaron. Det kanske inte alls är så j#la kasst med det jag blivit tillgivet. Tar ett steg i taget och känner mig för. Det kan ju faktiskt kännas riktigt bra! Säger till er som har det jobbigt i en relation. Stanna inte kvar! Det är inte på så när alla som klarar av att lösa problemen. Då kanske du har gått miste om många av dina bästa år…..Det som är viktigt kallas för ‘kommunikation’ i en relation.
En kreativ paus kan man nog kalla det jag haft det sista här. Fast vet tusan inte om jag blivit så mycket mer kreativ under tiden! Önskedrömmar? Nej då, det har bara varit så himla mycket runt här i livet nu att det har varit svårt att samla tankarna. Och jag är inte den som lägger inlägg bara i förbifarten om ingenting. Ni vet nog själv hur det är ibland med bloggandet. Man har ju sina svackor. Det är ju så det ska vara. Alla kan ju inte va Katrin Schulman eller köra med olika tävlingar dag efter dag. I vilket fall så har jag idag sett filmen Angel. Helt ok, en tre på skalan tillf fem. Bara så ni vet om ni lurar på att gå och se den.
Pratade idag med en person som fikat met Englas mördare bara fyra timmar innan han greps. Han sa att det kändes overkligt och han kände sig äcklad över hela händelsen (fikandet). Han kom ihåg en händelse från förra hösten då han satt och fikade med samme man och han verkade då väldigt tankspridd. Kanske han gjort något olaglig då också… denne person kommer nog att förhöras senare, kanske. Min vän mår dåligt nu och har varit sjukskriven sedan dess. Jag undrar bara i mitt stilla sinne att hur mördarens identitet varit så ‘doldt’ under åren….om många misstänkt han ,varför har ingen larmat?
Även om jag inte är involverad så känns det olustigt. Jag har alltid tänkt att blottare är nästan ofarliga. Har själv råkat ut för dom två gånger och inte fört saken vidare mest för att jag tycker synd om dem som gör det. Jag vet att man ska anmäla sådant….men detta skedde för ett antal år sedan.
Läste här just (hörde detta även tidigare idag) att kosttillägg är farliga för våran hälsa. Då är det väl tur att jag bara köpt typ tre burkar multivitaminer i mitt liv! Behöver inte oroa mig känner jag. Jag tycker nämligen att den kost du äter ska innehålla allt det du behöver för att må bra och leva länge. Om du nu inte vill bli värdens starkaste man eller kvinna. Att äta mångsidigt och ta reda på vad det du äter innehåller.
Kan ni tänka er att i Sverige handlades det vitaminer och mineraler för 740 miljoner förra året!? Kan med glädje säga att jag bidrog inte med en krona. Men jag försöker ha koll på vad jag äter….
Känner att jag kommit två meter på vägen på mitt nya liv. Efter sex veckor i lägenheten börjar jag se att flyttlådorna blir färre och färre. Har inte haft någon lust eller behov (!) av att packa upp dom. Tiden har gått så fort och jag får tiden att bara försvinna ibland. Det har varit sååå mycket dom senaste veckorna att jag inte orkat blogga så mycket. Det är arbetsförmedlingen, läkarna, försäkringskassan, jobb sökandet ( vem vill ha en på 25% ? ), flyttet, träningen, oron över allt…ja det känns som att jag har fullt upp. Turbulent är det med alla känslor också. Dom far hit och dit och tankarna bara virrar runt i huvudet på en stackars blondin! Men jag ska försöka ta kliv in i det nya och mina tarotkort visade att det ska gå bra men några små hinder fanns det ju på vägen….
Ha det så gott folks!!! En trevlig fortsatt kväll….
10. Du kan oftast hitta någon att göra det med.
9. Om du blir trött kan du sluta, ta en paus och komma tillbaka och fortsätta
där du slutade sist.
8. Du kan sluta tidigt, utan några som helst ångestkänslor, eller skamsenhet.
7. Då du öppnar en bok behöver du inte fundera på om den har öppnats förut.
6. Lite kaffe och du kan hålla på hela natten.
5. Om du inte avslutar ett kapitel får du inte ett rykte som ‘boktjusare’.
4. Du kan göra det, äta och se på TV på samma gång.
3. Du skäms inte om dina föräldrar kommer på dig när du gör det.
2. Du behöver inte ställa ner din öl för att göra det.
1. Om du inte är säker på vad du gör kan du fråga din rumskompis om hjälp.
Är det så ? 
Denna onödiga grymhet, varför tar den aldrig slut? Den kommer sakta krypandes alldeles intill oss, till våran stad, till grannen, till oss… Det skrämmer oss och vi vill ha stop på det. Men HUR!? Det finns en skyldig nu som knippas med Englas försvinnande, en som erkännt annat också. Jag känner bara så stor sorg med Englas familj och tankarna går till det andra som nu fått veta hur deras kära har dragits ifrån dem.
Javisst, det är möjligt. Du kan dö av att bli beroende av bloggandet. I Usa har det senaste månaderna två dött av att blogga (!) och här hemma har våran egen lilla Blondinbella kört sig i väggen av bloggandet!! Tänk 17 år gammal (!) och utbränd av bloggande! Skrämmande. Därför har jag trappat ner väsentligt Vill ju inte att det står på min gravsten: ‘ Sörjd och saknad av alla dina läsare. Hoppas du snart är tillbaka’
|
Alla trevliga kommentarer