Har jag varit BLIND? Hela vägen eller först nu? När tänkte jag klart sist? När tänkte jag på senast hur JAG känner? Är jag rädd för att tänka efter hur jag känner, rädd för att erkänna att jag faktiskt lever och att jag kommer att må bra framöver, kanske? Rädd för att släppa det svarta och tunga för jag tror att det är det jag är värd? Kanske är jag värd mer….
Du är värd allt ljust nu vännen…