Operationen

19 05 2010

Jag vill fortsätta lite på inlägget innan, om min hysterektomi. Som sagt så känner jag nu efteråt hur viktigt det är att få så mycket information som möjligt kring allt om operationen och livet efter den. Själva ingreppet på mig som gjordes vaginalt gick bra, fast tumören var stor. Fick efteråt träffa dom två kirurger som var med och det kändes bra.

Men jag kan ju säga att allt kändes inte bra. Som att vakna upp . Jag bara grät, grät, grät….. och alla trodde att jag hade ont men det hade jag inte. Jag grät för att mitt liv var över och jag var helt ensam. Så kändes det. Det att jag inte hade känsel i benen gjorde ju inte saken bätre! Och det var för att dom lade mig dåligt på britse. Hade ju diskbrott! Jag försökte säga det till narkossköterskan innan jag somnade men fick nog inte fram det för jag var rejält nerdrogad.

Skönt det att inte veta nått om vad som händer utan bara sväva….. Det sista innan operationen jag kommer ihåg var det när dom försökte sticka in en nål, stor som en orm, i mitt armveck  som var söndertrasat av en ambulans sköterska som inte fick till det. Då for jag i taket av smärta och hon fick ringa in hjälp. Dom tog nog den andra armen då eller foten….jag var i sjunde himlen då……





Är min kvinnlighet borta?

17 05 2010

Som jag skrev i förra inlägget så kom ju min operation, hysterektomi, väldigt snabbt. Jag hann knappast reagera förän min livmoder var borta! Tre dagar efter telefonsamtalet, där jag blev inkallad, kom jag till avdelning 45, ensam och enormt ledsen. Vet inte riktigt vilket var värst, men att vara ensam och gå igenom en sådan sak kändes tungt. Tyckte det var så långa korridorer innan jag var framme.

Läs hela inlägget här »





Turbulent år

16 05 2010

Jag kan helt lugnt konstatera att detta året har varit enormt turbulent. Inte minst med min hälsa. Fick besked i mitte av februari att tumören jag hade i livmordern hade vuxit sin dubbla storlek. Läkare bara pratade om remiss och vidare undersökning. Första sjukhuset tyckte det var för stort ‘ärende’ för dom men det andra skulle ta emot mig. Så bara några dagar senare vad det dax för alla sorters prover och fick höra att jag skulle få genomgå en operation före sommaren. Jag nästan glömde av hela händelsen.

Läs hela inlägget här »





Kontrollbehov

16 05 2010

Jag hoppas du kan släppa ditt kontrollbehov över mig. Du har en annan så låt mig leva mitt liv. Eller sök hjälp! Visst är det konstigt att män kan ha sånt fruktansvärdt behov av att kontrollera sitt ex? Känner mig inst sagt iaktagen.





Din sandlåda, sitt du där …..

8 05 2010

Jag får kämpa nu för att inte ångesten och den djupa saknaden tar över. Ska peppa mig;  jag är värd bätte än dig, du vet inte vad du går miste om….vad hjälper detta. Inget.  Det värsta är tystnaden och frågorna jag har till dig. Du tror att du kan skyffla undan en relation under mattan bara du slutar att kommunicera…. whips så är den borta ! Det funkar inte riktigt så. Förutom på sandlådenivå, dit du sänkt dig själv. Väx upp!!





Nån ledig hane ?

8 05 2010

Oh, att jag inte kommit på detta utan bara sett åt tvåbenta hanar. Tänk så mycket lyckligare man säkert varit med en katthane ! Trognare, goare är dom säkert också.  Och inte kan dom ljuga. Nu vet jag vad jag ska spana efter.





Bekräftelse

7 05 2010

Hur mycket bekräftelse ska man ha för att man ska ta till sig och tro på det? Har man varit tillräckligt djupt nere i det svarta hålet så behövs det kanske en hel del för att man återigen ska börja tro på sig själv. Jag har fått några saker bekräftade att jag är jäkligt bra på och det känns gott! 🙂