Bara en dröm

18 09 2008

Jag orkar inte alla dagar.
Inte ens att tänka.
Vill bara ruska av mig den obehagliga känslan, minnena.
Men dom sitter så tätt inpå, nästan klistrade på min hud.
Ibland tror jag att det bara varit en dröm.
För något annat kan det ju inte vara?
Det har gjort för ont för att vara sant.
Tyvär var det ingen dröm utan
den kalla verkligheten från min vardag.
När lämnar minnena mig ifred?
När kan jag gå vidare och börja leva igen?

/(C) Pinglan





Kan du värma mig?

14 09 2008

Jag vill inte gå, inte lämna det som känns tryggt och varmt.

Men vi vet att jag måste det, återgå till mitt.

Vill att du om och om igen kommer på något att säga, visa.

Jag går tillbaka till dig för att bara med tunga steg gå iväg igen.

Det blir många avsked varje gång och längtan till nästa gång.

Det är tomt, kallt och jag vill att du värmer mig.

/ (C) pinglan 08





Svart som natten

27 04 2008

Det kommer stunder då jag tvivlar på framtiden.

Stunder som är svarta som natten men lena.

Dom förvirrar mig, får mig att tro på bättre.

Vågar jag tro?

Jag kan känna mig trygg för korta stunder

men sen kommer tankarna.

Blir orolig och rädd.

Flyr in i mig själv och vill bara känna värme och närhet.

Men är för sårad för att våga gå vidare.

Därför trillar tårarna ner för mina kinder, sakta,

sakta, hoppas det tar slut och jag får ro.

/(C) Pinglan

 

 





Smärtan i mitt hjärta

20 01 2008

Det känns som jag har en kniv i mitt hjärta som för varje timme vrids runt. Det gör oerhört ont och det är svårt att få ut smärtan. Den liksom sluter sig runt mig som en kapsel och även om jag skriker ut smärtan så kommer det inget ljud.

Jag har en plan om den närmaste framtiden. Det måste jag ha för att på något sätt få en fungerande vardag. Vill lägga till en dikt som jag publicerat innan, förra sommaren;

Jag saknar din närhet, dina kramar och pussar.

Jag saknar dig bredvid mig när jag ska sova.

Saknar ditt leende och dina läppar emot mina.

Jag saknar när du snosar i mitt öra och när du kittlar mig.

Jag vill ha dig här och höra dig säga ’du snarkade i natt’ 

Jag vill att du vänder dig mot mig på morgonen. Och smeker mig ömt, så som bara du kan!

Älskar Dig!   

(C) Pinglan   





Vinden

4 09 2007

En svag vind sveper över rummet

vad kommer den ifrån?

Känner hur den tar mig med sig

in till ett satinmjukt

mörker…

jag sjunker, sjunker…

Somnar in.

(C) Pinglan





Sanningen

14 08 2007

Varför sa du inget?

Jag gjorde det klart för dig

när vi träffades.

Nu får jag det som ett slag

i ansiktet istället.

Känns fel efter allt jag gjort,

kännt för dig.

Ska jag om och om igen förlåta?

Ska jag glömma?

Hur kan jag glömma det som svider,

det som bränner,

det jag tänker på?

Om du nu berättar sanningen

kan jag då glömma slaget, svedan och glöden?

Jag vet inte.

(C) Pinglan





Bron

1 08 2007

Mörkret kommer, den kommer och sveper in mig

i sitt mjuka dun av tystnad och ro.

För ro är det jag önskar, vill ha det för att förstå dig,

för att klara av ljuset som ska ta mig till den bro

som leder oss tillsammans tillbaka till dig och mig, oss.

(C) Pinglan





Till dig min Älskling!

29 07 2007
Jag saknar din närhet, dina kramar och pussar.
Jag saknar dig bredvid mig när jag ska sova.
Saknar ditt leende och dina läppar emot mina.
Jag saknar när du snosar i mitt öra och när du kittlar mig.
Jag vill ha dig här och höra dig säga ’du snarkade i natt’
Jag vill att du vänder dig mot mig på morgonen. Och smeker mig ömt, så som bara du kan!
Älskar Dig!

(C) Pinglan





Fem sekunder

20 07 2007

En puss på en kall kind

en hård kram

känner inte igen kinden som alltid varit varm

Känner hur du stelnar till

drar dig tillbaks

hela du speglar dig av oro

din blicka flackar, du darrar

Jag drar mig ifrån

förstår dig, känner med dig

Älskar dig!

(C) Pinglan




Natten

7 07 2007

Natten den skriver sig själv

även om din dag varigt rörig

lungnet kommer av sig själv

du känner den i din kropp.

Du längtar efter ro,

du önskar natten bringar dig det.

På morgonen vet du om du fått ro.

(C) Pinglan





Tro på livet

4 07 2007

Var inte rädd för livet.

Tro på att varenda

upplevelse är positiv.

Rör dig framåt med

stor tilltro till livet.

Tro och uppnå.

J.P. Vasvani





Havet

1 07 2007

Vi vandrar mot havet som vi brukar

hand i hand efter att du skojat med mig,

att gå upp för backen hemåt

vet du redan att är en pärs för mig.

Din hand är varm och len

känner lukten av dig

när vinden sveper omkring oss.

Väl nere kan vi känna doften av havet

den vi båda tycker om.

Du har även köpt parfym

i den lukten till mig.

Nu när jag vandrar ner

finns ingen varm och len hand

inga vindar som sveper mjukt.

Jag kan bara känna doften av det som var.

Stannar till, känner efter,

vill ha dig här, nu, kom .

(C) Pinglan 070701

 

 





Längtan

30 06 2007

 

Att längta

det är ett  ord

men när du väl vet att du längtar

så blir ordet så mycket mer för dig

du känner längtan och du vet var den innebär

du bär med dig den vart du än går

men oftast kan du inte förklara den

den finns där, i ditt hjärta

ett stort märke som du känner men få kan se.

/(C)Pinglan





Att längta

28 06 2007

Jag ska vara ‘strong’ och jag ska klara av allt. Jag lovar det. Men jag kan inte lova dig vad som händer sedan, när min kraft tar slut och jag inte orkar mer. Men tills dess ska jag vara stark, tuff, stridlig, visa mina framfötter och ge igen till dom.

Jag kan känna dig, känna lukten, dina armar omkring mig, din mun mot min och din kyss som tar andan ur mig. Du är här hos mig i mina tankar och jag känner dig. Du tar ditt tag omkring mig bakifrån, skojar med mig… och du kysser mig vid örat och jag vänder mig om…

Men du är inte där…

Jag är så ledsen och längtar efter dig!





Vacker dikt om havet

19 06 2007

 Inte mer skall jag ut på det farliga hav.
 
Inte mer ska jag ut på det farliga hav
där så många går vilse och seglar i kvav
och blir borta i okända vatten
inte mer ska jag ängslas i stormarnas brus
eller söka förgäves ett hjälpande ljus
som kan visa mej väg genom natten
 
Inte mer ska jag heller gå otrygg på land
där det också kan mörkna och storma ibland
så man ljus och en hamn kunde önska
inte mer ska den blomma som kallas min själ
vara rädd att det handlar om död och farväl
när min sommar har slutat att grönska
 
Inte mer ska min själ längta bort eller fly
och precis som ett jagande moln i sin sky
bort mot ännu en ödslighet ila
inte mer, inte mer, för det stora har skett
att hos Någon jag anat men aldrig har sett
har jag funnit mitt hem och min vila