Lätt ska det inte vara

9 06 2010

Med all säkerhet kan jag säga att livet ska inte vara lätt inte åt nått håll. För känner jag mig säker på nått så dras mattan undan för mig snabbare än jag anar. Som tur är tror jag att hälsan blir bättre då kan jag ta tag i allt det andra.





How can we be lovers if we can’t be friends?

8 03 2009

Jaaa….säg det. Någon som kan svaret?





Ett nytt år med nya ryck

13 01 2009

Mitt år har startat i annorlunda tecken. Gör något på dagarna som jag aldrig gjort förr. Det är tungt men roligt. Jag hoppas det leder till positiva saker framöver. Känslorna går berg-o-dalbana och det känns tungt. Men som skytte ska jag under 2009 bara ha positiv flyt om det går så bra. Detta har jag läst på flera håll, så jag bara väntar 😉 Kolla in nedan….

Läs hela inlägget här »





Tillit efter att ha blivit bränd

13 10 2008

Vad ska man göra när man håller på att förstöra något fint med att inte kunna känna tillit? Jag gör ju det innerst inne men hela tiden poppar det upp obehagliga saker som får mig att minnas tillbaka. Jag är så brändmärkt i själen att jag skulle vara död om brändskadorna fanns utanpå. Det syns ju inget på mig, kanske i ögona bara, när man möter mig men tar du dig tid så märker du att det fortfarande ryker ur askan… Jag behöver tid för att komma över allt.

Ibland, inte så ofta nu längre, kommer den hemska känslan där jag känner hur mitt blod stannar upp, jag blir iskall inombords och mitt hjärta blir en hård klump som slutar att slå. Jag trodde att det bara hände i böcker men tro mig det är en känsla man inte önskar att någon får uppleva.





Bara en dröm

18 09 2008

Jag orkar inte alla dagar.
Inte ens att tänka.
Vill bara ruska av mig den obehagliga känslan, minnena.
Men dom sitter så tätt inpå, nästan klistrade på min hud.
Ibland tror jag att det bara varit en dröm.
För något annat kan det ju inte vara?
Det har gjort för ont för att vara sant.
Tyvär var det ingen dröm utan
den kalla verkligheten från min vardag.
När lämnar minnena mig ifred?
När kan jag gå vidare och börja leva igen?

/(C) Pinglan





Yeah!!

29 08 2008




När jag är vilse, är du där?

29 08 2008

‘When the world is darker than I can understand.
When nothing turns out the way I planned.
When the sky turns grey and there’s no end in sight.
When I can’t sleep through the lonely night.’
……….

 

Läs hela inlägget här »





Min resa som bloggare

29 08 2008

Jag började blogga för ca 1,5 år sedan och min tanke var rakt igenom att blogga om mina upplevelser som jag haft/skulle ha när jag reser och lite smått om mig och min vardag. Första början bara flöt på och det var enormt roligt. Det blev många inlägg i veckan och många läsare. Ämnena bara ‘trillade’ ur mig och det flöt på och bredden på kategorier blev större. Likaså läsarna blev fler. Sedan kom min personliga tragedi som vände upp-o-ner på hela mitt liv och fick allt ur balans. Då började jag bli väldigt personlig i min blogg och gick in på saker som rörde mig djupt. Det blev t om inlägg med lösenord. Så annorlunda allt blev. Jag fick under en tid en total torka, stopp. Viste inte var jag skulle ha gränsen. Jag letar mig nu tillbaka till bloggvärlden aoch ska försöka att hitta gränserna jag vill ha. Jag har ännu en spärr, den som håller tillbaka hatet och ilskan. Vill att den ska komma ut i lagom mängd till er.

En bloggare som jag läser har skrivit om ämnet så här.





‘Jag älskar dig’

25 08 2008

Hittade ett klipp om finnar. Ett klipp som handlar om hur finnar är ‘innerst inne’. Ett roligt klipp. Fast ändå inte. För i vissa fall stämmer detta klipp. Men det bästa är på slutet av klippet ( som är ca 7 min långt ) där man diskuterar att finnarna aldrig säger  ‘jag älskar dig’ till varandra, inte ens efter 20 år som gifta eller att vara nygifta. Kolla in här ;





Att älska men ändå inte

23 08 2008

‘You think You loving but You don’t Love me’ …..  Sköööön låt av Duffy.

Duffy ‘Warwick Aveny’ on You tube.





Jag lipar ofta till filmer

23 08 2008

Igår såg jag en gripande bra drama, Underbara älskade, som fick mig till tårar flera gånger. Kanske sällskapet gjorde sitt? Kände mig tillfreds och trygg. Fast jag har svårt att ty mig och lita.

Filmen är inspelad i en vacker skärgårdsmiljö. Den miljön passade perfekt in i filmens handling samt den musik som man fick höra vid vissa starka scener.





Skolavslutning

11 06 2008

Visst är det skönt och vackert att gå på barnens skolavslutning? Man blir tårögd av alla vackra (?) och rörande framträdanden och ens eget/egna barn är ju just den dagen bäst/vackrast/snällast. Ja, man bara smälter. Men idag hörde jag ett samtal på radio där en mamma inte var så nöjd med avslutningen. I den skolan hade dom slagit ihop allt från förskola till 6:orna. Ja, där ser man. Undra vem som planerat det?  Att en 4-åring kan sitta stilla och tyst på första rad medans man väntar på att alla 6:or ska få sina rosor?

Man tycker ju att det bör finnas olika grader av skolavslutning. En som går på förskolan finner det inte lika ‘stort’ att sluta skolan som en 6:a gör. För den 12/13 åringen är det en epok i livet som tar slut. Det är stort, det är sorgligt, man känner lättnad och förväntan, kanske.

Så snälla folk som planerar för skolavslutningar i framtiden. Tänk på hur det är att avsluta vissa perioder i sitt liv.





Varför kan man inte bara låta bli?

17 02 2008

Min sambo har varit bortrest nu med sina barn ett par dagar…jag tänkte ‘jag ska INTE ringa eller sms:sa han’ nej då…..bara vänta snällt på ett telefonsamtal eller sms.

Haha, ni vet hur det blir, när natten faller in och man väntat HELA dagen på ett bud, aj då skickar man ett sms eller ringer….Även om man lovat sig själv och alla andra att INTE göra det!!! Men men vi kvinnor och kännslor…. jag VILL ju prata med han och att han ringer. Men tyvär så har jag inte fått kläm på VAD han vill nu under helgen:( det var ju meningen men men han kommer hem imorgon och då kanske man är klokare!





Hur kan det gå så snett??

11 02 2008

Om någon sagt till mig för nån månad sedan att mitt liv skulle se ut som nu så skulle jag tyckt att det var helt upp på väggarna, idioter som pratar skit.

Jag var fullt uppe i att klara av krisen med min sambo som skulle vara borta ett bra tag från mig, oberoende av oss. Men det jag inte var medveten om; var att det var bara jag som försökte ta sig igenom krisen. Han hade annart för sig. Att hitta någon som han kunde ty sig till. Han ville inte prata med proffs, absolut inte. Ännu mindre med mig. Och jag själv var ju mitt i allt. Min älskling, sambo, mitt allt skulle vara borta ett tag från mig, helt och hållet. Med facit i hand nu så kan jag bara undra varför han inte pratade med MIG!?

Jag har funnits här, jag är här och kommer att finnas här.





Övergiven?

2 02 2008

Lördagkväll och övergiven! Tror inte det finns någon annan som kan känna sig såååå jäkla ensam som jag nu. Jag vet att jag inte har skrivit några positiva inlägg på ett tag men det finns en förklaring. Livet är inte positivt just nu utan jävligt negativt. T o m så negativt att jag inte kan skriva om det. Jag hoppas att en viss person läser och läser noga. Kan även kommentera jag behöver ju inte publicera det.

Är det så att man inte behöver prata igenom saker så att det blir uppklarat och att det inte blir en massaa frågor hängandes i luften obesvarade?