Aborginska klippristningar

Bild Privat

Läste en artikel i DN om Sydney och aboriginska klippristningar som finns på Bondi Golf Course, precis ovanför själva stranden. Jag är ju inte intreserad av golf så jag har aldrig haft vägarna in där. Men den gamla kulturen tycker jag präglar sig genom Sydney med dess omnejd. En intressant historia som förknippas med Bennelong Point (där Operahuset ligger) ;

‘ När kapten Arthur Phillip landsteg i januari 1788 satte han flaggan i marken och förklarade straffkolonin brittisk. Men aboriginerna i området var fientligt inställda till de vita bosättarna.
För att förbättra relationerna grep guvernör Phillip två unga aboriginer som skulle ”civiliseras” och lära sig europeiska sedvänjor. Den ene blev känd som Bennelong. Han kläddes upp till brittisk officer, agerade tolk och gavs egen bostad på platsen där Operahuset ligger i dag.
När guvernör Phillip 1792 for hem tog han med Bennelong för att visa upp honom för hovet. Britterna fyllde honom med alkohol och skrattade åt hans druckna beteende. Tre år senare återsåg Bennelong sitt Australien. När han återvände till sitt folk ute i bushen var han svårt nedgången. Han upptäckte att han var oönskad av både vita och svarta och 1813 dog han i ett stamkrig.’

Källa

På dom största turiststråkarna kan man se/höra aborginer spela sin musik. Jag köpte en cd av bandet som spelade vid Circular Quay vid förra jul. Cd har ju fått en lite morderniserad ton över sig. Men det svänger om det. Här kan du höra lite på en av låtarna från cd:n. Är du intreserad av att veta mer om cd:n så kontakta mig.

Ayers Rock – Uluru

Om man vill se något unikt i Australien så är en av dessa platser;

Ayers Rock ca 45 mil sydväst om Alice Spring. Ayers Rock kallas för Uluru av australienare. Det är en helig plats för urbefolningen och andvänds än idag för olika ceremonier. Den är en av platserna på Unescos världsarvslista.

 

 

 

Att ‘besägra’ Uluru är inget för dom svaga. Men det finns förutom denna stig även trappor man kan ta sig uppför. Olika arangörer gör resor hit. Absolut värt och se det vackra färgerna på berget skiftas vid soluppgång/nergång.

Uluru som består av sandsten bildades för ca 500 miljoner år sedan och i nutid är den 3,5 km lång, 348 m hög och 9 km i omkrets. Den har bestigits av ca 500.000 per år men de aborginska ägarna föredrar att man inte besegrar det och många besökare respekterar detta. Den ägs och förvaltas av Anangu-aborginier.

Att ta sig dit från Sydney med flyg tar drygt 3 timmar och med Quantas kostar det runt 2000skr t/r. Flight Center brukar ha bra paketpriser och där hittar man det mest prisvärda alternativen.

Australien i minnet…

Det var år 1788 då de vita kom till Australien men då var landet redan befolkat av urbefolkningen, som kallas aborginer. De hade varit där redan i ca 60 000 år och kommit från Sydostasien. De levde långt på nötter och rötter. De kunde även jaga större djur som emuer och kängurur. När föda tog slut vandrade dom vidare till ett nytt ställe.
Aborginerna har ett speciellt förhållande till jorden. Tvärtemot oss anser de att det är jorden som äger människan och inte människan som äger jorden.
Allting förändrades för aborginer när den vita mannen kom tillön. Det fridfulla livet var slut. De utsattes för fruktansvärda övergrepp. De vita tog med sig sjukdomar som aborginerna drabbades av, tyvärr så dog många pg a att dom inte hade någon naturlig motståndskraft emot sjukdomarna.
De vita talade om för omvärlden att Australien var obebott trots att de visste att aborginerna bott där länge. På Tasmanien dog aborginerna ut helt och hållet.

Mellan åren 1952-1957 provsprängde man atombomber i öknen Maralinga, beläget i centrala Australien. Man struntade i att varna de aborginer som bodde i närheten. Vilket hade grym följd av sjukdomar och missbildningar.
Aborginerna har en egen flagga.Flaggan utformades 1972 av Harold Thomas. Den är en symbol för framtiden där gula är för sol, röda för jorden och svarta för folket. Många av Australiens ort och djur namn kommer från Aborginerna. Som t ex Woolloomooloo och Wollongong.
Många vita förväntade sig att aborginerna skulle vara lata, dumma och obegåvade, men så är det inte. Många är begåvade och flitiga. Många har klarat av att gå emot strömmen och fått bra yrken som tjänstemän, lärare och författare.
I norra Australien har Aboriginerna på ett helt annat sätt lyckats kombinera den nya världen med den gamla. Illa där går det för aborginer som är bosatta i storstäder och det gäller även för de allra flesta som valt att bosätta sig i mindre städer såsom Katherine, Alice Springs och Darwin där alkoholen och drogerna ställer till stora problem. Visst finns det en Aboriginsk välmående medelklass med studenter och yrkesarbetare, men arbetslösheten är drygt 25 % hög och utanförskapet är stort.

The Stolen Generation

Äntligen!

 

Lite mer ‘aussie news’. Inte en dag för sent börjar nu Australien att betala skadestånd till ‘Den stulna generationen’. De är de barn som togs bort från sina föräldrar för ca 50 år sedan för att placeras till fosterhem hos ‘vita’ eller på anstalter.

Källa

Bakgrund till misär

Fortsätter lite på ämnet jag skrev om för några dagar sedan i ett par inlägg. 

Aboriginerna fick leva ostört i Australien ca 60 000 år. Sedan kom engelsmännen. Då var de ca 750 000, nu är de bara ca 386 000 kvar och de flesta lever i misär. Aborginerna utgör ca 15 % av dem som sitter i fängelset och många är alkoholiserade och drogberoende. Det är bara ett litet antal som lever ett traditionellt aboriginiskt liv. I förorterna utanför Sydney lever många aborginfamiljer. Ungdomar tycks leta efter sina rötter och är tyvär ofta inblandade i kriminella sammanhang. Men att få komma nära en sådan familj är ändå en rikhet. Att se dom tända eld med hjälp av stenar eller att dom ständigt går barfota. Man ser att deras liv preglas av den gamla traditionen samtidigt som dom försöker leva i den morderna världen.

På 1960-talet fick aboriginerna rösträtt och på OS 2000 fick aboriginen Cathy Freeman tända elden. Det blev ett hopp för dagens aboriginer och det kändes även för mig en stor stund.

Att födas till aboriginer
Det sägs att före en aborigin föds är hon en ande och att hon efter döden återgår hon till att bli en ande. Därför är både födelse och begravning en viktig del av en aboriginers liv.  Platsen hon föds på är också viktigt, helst ska ett barn födas på sin egen stams heliga plats. Den platsen kan vara ett stort träd, ett djupt vattenhål, en klippa eller liknande.
 

Aboriginernas verktyg
Aboriginerna var ett jagande, fiskande och samlande folk. De lever halvnomadliv dvs. de lever på ett specifikt område hela tiden men på vintern måste de följa med djuren så då flyttar dom på sig. Att dom genomför vissa ritualer och ceremonier på olika heliga platser gör också att dom flyttar mycket på sig. Materialism är inget som hör till deras kultur. De redskap de framför allt använde vid jakt var: spjut, spjutslungare, klubbor, nät och en sorts bumerang som inte kommer tillbaka när man kastade den. Den kunde döda en fågel på mer än 200 meters håll!Bumeranger som kommer tillbaka när man kastar den användes i tävlingar och som leksak. Fast mina bumeranger har aldrig kommit tillbaka. Idag kan t ex ungdomar i aborginfamiljer bära på sig en massa konstiga saker som dom förklarar att dom har till att t ex fånga ett djur. Fast svårt att tänka sig att dom verkligen gör det.
Instrument
Didgeridoon är ett blåsinstrument som skapas av termiter som urholkar stammar. Man spelar på en didgeridoo genom att blåsa luft i den. Jag har provat men det var inte så lyckat. I deras kultur är det bara männen som får spela eller blåsa i dom. Idag som finns det flera band som spelar med antingen bara didgeridoon plus kanske trummor. En cd jag spelar mycket hemma är ‘Spirit of the Land’. Måste säga att jag blir grön av avund för aborginernas taktsinne och så dom kan dansa! Har vid flera tillfällen dansat på clubbar med aborginer och det är otroligt, även då har dom varit barfota.

Varför gjorde dom så?

Har suttit och läst här nu på morgonen mera om The Stolen Generation. Om olika människoöden som skrivit ner sina berättelser om hur deras liv varit sedan dom rycktes bort från sina hem och familjer. En del bara några dagar gamla andra mellan 7 – 10 år. Det är tung läsning men enormt intressant. En av dessa, Jennifer, som skriver har en lite annorlunda historia. Först togs hennes mamma ifrån sin familj. Sedan upprepades det samma för Jennifer. Då har ju två generationer råkat ut för att bli bestulna på sin indentitet.En dokumentärfilm har gjorts, baserad på berättelser från dem som blivit bortförda från sina familjer.

Citat ur filmen ‘Vi fick vackra kläder på oss varje dag. Chansen att någon kom för att hämta ett barn till sig, fanns ju’ sade en av de som bott i ett ‘läger’.

The Stolen Generation

För tionde året i rad hölls Sorry Day i Australien. Att denna dag började firas var rapporten Bringing them Home som berättade en historia många inte kände till eller valde att inte se – hur minst 100 000 aboriginska barn, från spädbarn till undre tonåren, fram till 1970-talet blev bortförda från sina familjer till barnhem, andra institutioner eller vita familjer.Rapporten om The Stolen Generation var ett chockerande uppvaknande för många australier och start för en omfattande debatt om landets historia. Den 26 maj varje år uppmärksammas detta runt om i landet.

‘Den Stulna Generationen som blev bortförda som barn.’