Se inte så ledsen ut när du ser på mig
det smittar av sig
Se mig som en vän för det är vad jag är.
Den bästa du kan få.
Du måste visa mig respekt för det är jag värd.
Då kan jag ge dig allt och lite till.
Se inte så ledsen ut när du ser på mig
det smittar av sig
Se mig som en vän för det är vad jag är.
Den bästa du kan få.
Du måste visa mig respekt för det är jag värd.
Då kan jag ge dig allt och lite till.
Jag orkar inte alla dagar.
Inte ens att tänka.
Vill bara ruska av mig den obehagliga känslan, minnena.
Men dom sitter så tätt inpå, nästan klistrade på min hud.
Ibland tror jag att det bara varit en dröm.
För något annat kan det ju inte vara?
Det har gjort för ont för att vara sant.
Tyvär var det ingen dröm utan
den kalla verkligheten från min vardag.
När lämnar minnena mig ifred?
När kan jag gå vidare och börja leva igen?
/(C) Pinglan
Jag vill inte gå, inte lämna det som känns tryggt och varmt.
Men vi vet att jag måste det, återgå till mitt.
Vill att du om och om igen kommer på något att säga, visa.
Jag går tillbaka till dig för att bara med tunga steg gå iväg igen.
Det blir många avsked varje gång och längtan till nästa gång.
Det är tomt, kallt och jag vill att du värmer mig.
/ (C) pinglan 08
Hur ska de gå?
Olika bud från olika håll. Du blir blind och blendad.
Du vill…vill tro att det stämmer.
Men du vet att du inte kan lita.
Du drar dig undan och avvaktar.
Det skrämmer, gör dig osäker.
Du vill så mycket, känna tryggheten och värmen.
Men du kan bara ta till dig kylan…
Än så länge.
(C) Pinglan
Det kommer stunder då jag tvivlar på framtiden.
Stunder som är svarta som natten men lena.
Dom förvirrar mig, får mig att tro på bättre.
Vågar jag tro?
Jag kan känna mig trygg för korta stunder
men sen kommer tankarna.
Blir orolig och rädd.
Flyr in i mig själv och vill bara känna värme och närhet.
Men är för sårad för att våga gå vidare.
Därför trillar tårarna ner för mina kinder, sakta,
sakta, hoppas det tar slut och jag får ro.
/(C) Pinglan
Du kan ta dig högt upp med kärlek
den bär långt.
Längre än du tror.
Men gränsen går där
man inte är inbjuden
man är spärrad och frånstött.
Men kärleken
ger sig inte
den vill igenom skölden
och visa sig vild och vacker.
Orkar den?
Orkar kärleken ta sig fram?
Stigen är tung och stenig
ljuset där framme blir svagare, svagare….
Tyvär.
Glöm Inte Det
Min vän – du är viktig
ingen kan ersätta dig –
för några människor
är just du viktig
– aldrig någonsin
kommer det att finnas
någon enda mer som du.
På denna jord
skapas det inga kopior
därför är du så viktig.
På någon plats
där du befinner dig
kan du skapa något
som blir till glädje
för någon eller många.
För någon eller många
kan du betyda mycket
mer än de andra –
för någon människa
finns kanske bara du.
Birger Franzén
Tyst och stilla som regnet faller mina tårar.
Jag svävar mellan förtvivlan och hopp
tills mörkret sluter mig.
Det oskrivna bladen framför oss
kommer så småningom med svaren.
Men kommer det försent?
För mycket som händer och många stigar möts.
Vi vandrar vilsna på varsin.
Den ena med stora kliv och
den andra strävande.
Vem vet möts deras stigar?
(C) Pinglan
Jag har fallit ner för ett stup därför är det tyst på min blogg. Jag försöker att komma på hur jag ska få lappat ihop mig och mitt hjärta.
Jag klarade av att göra lite bilder för förra veckans lektion i PS. Här är en av dom. Klicka på bilden så kan du läsa texten.
Det känns som jag har en kniv i mitt hjärta som för varje timme vrids runt. Det gör oerhört ont och det är svårt att få ut smärtan. Den liksom sluter sig runt mig som en kapsel och även om jag skriker ut smärtan så kommer det inget ljud.
Jag har en plan om den närmaste framtiden. Det måste jag ha för att på något sätt få en fungerande vardag. Vill lägga till en dikt som jag publicerat innan, förra sommaren;
Jag saknar din närhet, dina kramar och pussar.
Jag saknar dig bredvid mig när jag ska sova.
Saknar ditt leende och dina läppar emot mina.
Jag saknar när du snosar i mitt öra och när du kittlar mig.
Jag vill ha dig här och höra dig säga ’du snarkade i natt’
Jag vill att du vänder dig mot mig på morgonen. Och smeker mig ömt, så som bara du kan!
Älskar Dig!
(C) Pinglan
Ensam, det är ofta
jag är ensam
omringad av tystnaden,
helt ensam.
Fast jag är egentligen
aldrig ensam.
Varför känns det då så ensamt?
Pinglan(C)
Saknade är total
som ett hål i mig
hur kan man vara så brutal
orsaka detta, vi har inget gjort dig.
Våran framtid är oviss
medans du har din framför dig.
Jag ser din min av hån
när vi fick svaret.
Du är fri
jag en fånge av min framtid.
(C) Pinglan
Vad händer när allt rasar?
Vad gör du, tänker på?
Att du ska springa och rädda dig själv?
Eller att ta med dig de som ligger dig närmast?
Du känner paniken, ångesten stiga i dig, du springer, tittar bakåt på eländet, det du ser är
rödflammigt som elden eller blod…blodet från ditt hjärta.
Allt hinner ifatt dig, du kommer inte undan. Du är fast.
(C) Pinglan
En svag vind sveper över rummet
vad kommer den ifrån?
Känner hur den tar mig med sig
in till ett satinmjukt
mörker…
jag sjunker, sjunker…
Somnar in.
(C) Pinglan
Varför sa du inget?
Jag gjorde det klart för dig
när vi träffades.
Nu får jag det som ett slag
i ansiktet istället.
Känns fel efter allt jag gjort,
kännt för dig.
Ska jag om och om igen förlåta?
Ska jag glömma?
Hur kan jag glömma det som svider,
det som bränner,
det jag tänker på?
Om du nu berättar sanningen
kan jag då glömma slaget, svedan och glöden?
Jag vet inte.
(C) Pinglan
Alla trevliga kommentarer