Småtjejer eller ?

Igår hände det igen! Vi hade så många bra, ja 4-5, så röstades fel låt till vinnare, igen! Tänk bara förra året, samma då ju. Var det bara småtjejer som gjorde slut på sina pengar på mobben? Och visst var Brolle bättre än en sista plats där borde Linda hamnat. The Moniker är den som borde få åkt till Tyskland i vår. Men denna låt stack ut som annorlunda och mycket bra ;

För länge sedan….

Tiden bara går utan att jag får detta till skott. Tänker ofta att nu, idag ska jag, skriva. Det är för mycket jag vill skriva ner. Måste få en ordning i kaoset i mitt lilla blonda huvud innan jag kan börja att försöka få ner allt jag har att berätta. Det har ju gått lång tid och mycker har hänt. Allt kommer inte heller att bli till text. Inte i dagsläge i varje fall men kanske senare. Jag hoppas jag har några gamla läsare kvar där ute ? Men blir glad bara jag kommer igång igen

Lätt ska det inte vara

Med all säkerhet kan jag säga att livet ska inte vara lätt inte åt nått håll. För känner jag mig säker på nått så dras mattan undan för mig snabbare än jag anar. Som tur är tror jag att hälsan blir bättre då kan jag ta tag i allt det andra.

Operationen

Jag vill fortsätta lite på inlägget innan, om min hysterektomi. Som sagt så känner jag nu efteråt hur viktigt det är att få så mycket information som möjligt kring allt om operationen och livet efter den. Själva ingreppet på mig som gjordes vaginalt gick bra, fast tumören var stor. Fick efteråt träffa dom två kirurger som var med och det kändes bra.

Men jag kan ju säga att allt kändes inte bra. Som att vakna upp . Jag bara grät, grät, grät….. och alla trodde att jag hade ont men det hade jag inte. Jag grät för att mitt liv var över och jag var helt ensam. Så kändes det. Det att jag inte hade känsel i benen gjorde ju inte saken bätre! Och det var för att dom lade mig dåligt på britse. Hade ju diskbrott! Jag försökte säga det till narkossköterskan innan jag somnade men fick nog inte fram det för jag var rejält nerdrogad.

Skönt det att inte veta nått om vad som händer utan bara sväva….. Det sista innan operationen jag kommer ihåg var det när dom försökte sticka in en nål, stor som en orm, i mitt armveck  som var söndertrasat av en ambulans sköterska som inte fick till det. Då for jag i taket av smärta och hon fick ringa in hjälp. Dom tog nog den andra armen då eller foten….jag var i sjunde himlen då……

Är min kvinnlighet borta?

Som jag skrev i förra inlägget så kom ju min operation, hysterektomi, väldigt snabbt. Jag hann knappast reagera förän min livmoder var borta! Tre dagar efter telefonsamtalet, där jag blev inkallad, kom jag till avdelning 45, ensam och enormt ledsen. Vet inte riktigt vilket var värst, men att vara ensam och gå igenom en sådan sak kändes tungt. Tyckte det var så långa korridorer innan jag var framme.

Turbulent år

Jag kan helt lugnt konstatera att detta året har varit enormt turbulent. Inte minst med min hälsa. Fick besked i mitte av februari att tumören jag hade i livmordern hade vuxit sin dubbla storlek. Läkare bara pratade om remiss och vidare undersökning. Första sjukhuset tyckte det var för stort ”ärende” för dom men det andra skulle ta emot mig. Så bara några dagar senare vad det dax för alla sorters prover och fick höra att jag skulle få genomgå en operation före sommaren. Jag nästan glömde av hela händelsen.

Kontrollbehov

Jag hoppas du kan släppa ditt kontrollbehov över mig. Du har en annan så låt mig leva mitt liv. Eller sök hjälp! Visst är det konstigt att män kan ha sånt fruktansvärdt behov av att kontrollera sitt ex? Känner mig inst sagt iaktagen.